Sedan Saga fick fång har jag inte kunnat slappna av helt mentalt, det ligger hela tiden i bakhuv´et och maler. Den sista veckan har det inte känts helt bra, tycker att Saga både visat och inte visat hälta. Hon har på nått sätt varit lite "fel" så jag har haft henne under uppsikt och hon har fått många extra ögonkast.
Igår när jag skulle ta in henne ville hon inte ta ett steg och absolut inte med vänster framhov i backen! Skit! Skit! Skit! Och dubbel skit! Inte fång igen!, var den tanke som blixtrade förbi gång på gång. Vi kom till slut in och på kvällen när vi tog temp på henne hade hon 38,2. Det första vi gjorde i morse var att tempa Saga, -37,4, och sedan ringde jag veterinären.
Mitt på dagen kom veterinären ut och det var inte återfall på fång, -det var hovböld. Tack och lov! var min första, andra och tredje tanke. Visst är det jobbigt med hovböld men den läker ut! Hade mentalt ställt in mig på fång och ev avlivning...
Så nu är det "bara" att se till att hovbölden tömmer sig helt och sen kan hon fortsätta gå ute med de andra hästarna morgon och kväll ;-)
-Tänk att man mitt i eländet känner sig glad och nästan hoppfull...?