Anställningsintervju

Man måste kunna tala för sig vid anställningsintervjuer och ibland så säger man de rätta orden... klicka här så får ni se

Djur minns

Vem kan säga att djur inte minns. Det här hände en höst när vi tog hem bagglammen och baggarna som skulle gå med tackorna. När baggarna visade sig i dörröppningen så började en tacka att locka på "sin pojke" och bagglammet kände helt klart igen sin mamma. Då blir man rörd och det känns i hjärtat. Sen så växte den "lilla pojken" snabbt upp då han kände lukten av brunstiga tackor men det var en annan historia och om ni klickar här  så kommer ännu en historia!

Lamm 2010

Jag har just suttit och mixat och matchat ihop vilka tackor som baggarna ska släppas ihop med. Hade gjort en grovplanering redan i augusti men förutsättningarna men även tankebanorna hinner ändras på några månader. Ska nu gå ut och sätta upp skiljeväggar för avelsgrupperna och sen åker vi och hämtar hem baggarna. Ska bli skönt att ha alla djuren under riktigt tak nu när det är så blött överallt.
Så blir allt som planerat kommer våra lamm att komma runt 22 april nästa vår, förutsatt att ingen tacka blev betäckt och dräktig på sensommaren...

Snöbollskrig

Tänk om det ändå var lite snö i hästhagen istället för allt regnslask:
klicka här för lite snö

Upplyst

Eftersom jag vet hur det brukar vara det här med adventsljusstakar så satte jag mig med fyra stycken i söndags. Jag kollade att ljusstakarna fungerade (vilket jag har för mig att två inte gjorde i januari) och alla fyra lyste. Sedan kom steg två: att få hela glödlampor till alla och då lyser helt plötsligt bara en! Jamen nog kan man ju hålla sig för skratt... Så fram med mina små skruvmejslar som jag fick av pappa när jag flyttade hemifrån för 22-23 år sedan (huset mest använda verktyg som inte är oljiga) och så "pillade" jag på dom där små metallblecken nere i ljusen (jag drog ut kontakten först!) och vips så lyste alla stakar. Men jag vågar inte riktigt tro att det kommer att fungera hela december ut för det finns nog inte nåt mer "lynnigt" än adventsljusstakar!!!

Livet är...

Livet är inte vad det förväntas vara. Det är som det är. Hur du bemöter livet är det som gör skillnaden...
(Fick dessa visa ord i ett kedjebrev från BJF)

Bra vänner och grannar är guld värt!

Våra Gutebaggar går fram till betäckningen ute i en stor hage borta hos Inger här i Grannäs. Har sån tur att hon även sköter all fodring av baggarna.

När Inger i söndags skulle gå iväg med sina hundar på promenad så kryper den största baggen under stängslet och följer med. "Lilleman" som baggen heter är hos oss i väntan på att få träffa sina egna tackor hemma i Långviksmon. Han har inte riktigt kommit in i baggflocken, trots att han varit här i över två månader, så nu hade väl han lessnat och tänkt gå hem.

När Inger gått tillbaka med "Lilleman" två gånger och lika många gånger satt ner stängselstolparna han lyft upp för att komma ut så hoppas man och tror att problemet är löst. Så Inger ringer mig och berättar om sina promenader fram och tillbaka med hundar och bagge. Under vårt samtal ringer dotterns telefon och då har våra vänner M och S som varit på väg hem från älgjakt mött "Lilleman" målmedvetet gående mot Långviksmon! Snabbt upplyser jag Inger om läget. Jag, Inger och Carolina beger oss omedelbart ut för att fånga in rymlingen men när han ser och hör oss så vänder han hem mot Grannäs igen. Som en hund följer han Inger och Carolina. Under tiden åker jag till bagghagen och sätter upp fållan som vi hade vid baggslakten. Så nu går baggarna i en betydligt mindre fålla men dock rymningssäker (peppar, peppar...)

Allt gick både snabbt och smidigt eftersom jag fick hjälp snabbare än jag visste att jag behövde den... -Man får tacka (!)

Handjur

Mina Hedemorahöns, foto Carolina Eriksson

Här på gården har vi haft en massa hormonstinna handjur men oftast blir dom aldrig så "dryga" som man hört andra prata om eftersom dom oftast uppfostras av sin artfränder. Men i sommar har vi haft en inlånad surrogat-höna till en kycklingkull. Eftersom kycklingarna var lite sjuka när dom kom ville jag inte blanda dom med mina övriga höns, därför fick dom bo i en egen bur på gräsmattan. I denna kycklingkull blev det en hön- och en tuppkyckling. Dessa två kycklingar har nu flyttat in i hönsburen och hönan har flyttat tillbaka till grannen. Kycklingarna har kommit väl in i flocken och där har det inte varit några problem men mot folk. Denna ungtupp biter/pickar i stövlar och byxben så fort han kommer åt. Hans beteende är helt klart "skeft".

Samma sak händer ofta med med flasklamm som tas från flocken, därför brukar vi alltid låta lammen gå kvar i flocken och mata flasklammen i hagen och gärna vid deras mamma om det är möjligt.

Det man lär sig när man håller på med djur är att hur man än gör så blir det oftast bäst när djuren själva uppfostrar varandra på deras egna villkor.

Nära för haren

Min man kom just hem från harjakt och jag säger bara, på tal om ordspråk: -Nära skjuter ingen hare!
Men bättre gick det för exakt 4 år sedan med "gamm"-Nala, se bild.

Det fixar sig...

Jag älskar talande ordspråk och citat, tex som dessa två:
- Kommer tid, kommer råd.
Eller som man säger i Grannäs:
- Det fixar sig med skridskor bara det blir is.