Livet gör ont

Igår "tappade jag regält med styrfart". Vi tappade det första lammet. Visst händer det att lamm inte överlever men jag tycker inte att det borde ha hänt, helt enkelt. I förrgår gick jag igenom tackorna och var fundersamt om två av våra äldre tackor överhuvudtaget var dräktiga. egentligen skulle dom fått sluta sina dagar redan i höstas men eftersom jag inte har kvar någon avkomma varken efter Igora och Jill så fick dom gå med ett år till. I går eftermiddag syntes ingen aktivitet på nått håll, lugnt och rofyllt men i går kväll när vi kom dit så hade Igora lammat ett fint tacklamm som tyvärr inte levde. Då tänker man tankar -Om jag gjort så här så kanske... eller -Hade jag inte gjort så här så... I vilket fall så är det lättare att acceptera ett dött djur om man varit med under hela förloppet så man vet att man gjort allt man kunnat. Det är så lätt att vara efterklok men ibland hjälper inte det heller. Usch!
Det tar mig faktiskt riktigt ont och detta är ju livet, men ändå...

Bilden är från 2005 års lamning när jag hjälper till för att det gick lite tungt...