torsdag 22 april 2010

Livet gör ont

Igår "tappade jag regält med styrfart". Vi tappade det första lammet. Visst händer det att lamm inte överlever men jag tycker inte att det borde ha hänt, helt enkelt. I förrgår gick jag igenom tackorna och var fundersamt om två av våra äldre tackor överhuvudtaget var dräktiga. egentligen skulle dom fått sluta sina dagar redan i höstas men eftersom jag inte har kvar någon avkomma varken efter Igora och Jill så fick dom gå med ett år till. I går eftermiddag syntes ingen aktivitet på nått håll, lugnt och rofyllt men i går kväll när vi kom dit så hade Igora lammat ett fint tacklamm som tyvärr inte levde. Då tänker man tankar -Om jag gjort så här så kanske... eller -Hade jag inte gjort så här så... I vilket fall så är det lättare att acceptera ett dött djur om man varit med under hela förloppet så man vet att man gjort allt man kunnat. Det är så lätt att vara efterklok men ibland hjälper inte det heller. Usch!
Det tar mig faktiskt riktigt ont och detta är ju livet, men ändå...

Bilden är från 2005 års lamning när jag hjälper till för att det gick lite tungt...

3 kommentarer:

  1. Hej.
    Tråkigt med lammningen. Känner igen dina tankegångar.Men hur man än garderar sig Händer det i alla fall.Det man inte vill skall hända.
    Hoppas några andra tackor lammar snart, så de bär dig över sorgkanten.KRAM

    SvaraRadera
  2. Jag har 2 tacklamm, Jill Och Igora är mormor till var sitt, om du vill ha.
    /Annika i Lajksjön

    SvaraRadera
  3. Hej Annika
    Det är det här som är så bra med att man är flera som har gutefår som är MV-fria - har inte den ena så kanske den andra besättningen har livdjur! Jag hör av mig efter lamningen då jag vet hur det gått!

    SvaraRadera