Sedan Saga fick fång har jag inte kunnat slappna av helt mentalt, det ligger hela tiden i bakhuv´et och maler. Den sista veckan har det inte känts helt bra, tycker att Saga både visat och inte visat hälta. Hon har på nått sätt varit lite "fel" så jag har haft henne under uppsikt och hon har fått många extra ögonkast.
Igår när jag skulle ta in henne ville hon inte ta ett steg och absolut inte med vänster framhov i backen! Skit! Skit! Skit! Och dubbel skit! Inte fång igen!, var den tanke som blixtrade förbi gång på gång. Vi kom till slut in och på kvällen när vi tog temp på henne hade hon 38,2. Det första vi gjorde i morse var att tempa Saga, -37,4, och sedan ringde jag veterinären.
Mitt på dagen kom veterinären ut och det var inte återfall på fång, -det var hovböld. Tack och lov! var min första, andra och tredje tanke. Visst är det jobbigt med hovböld men den läker ut! Hade mentalt ställt in mig på fång och ev avlivning...
Så nu är det "bara" att se till att hovbölden tömmer sig helt och sen kan hon fortsätta gå ute med de andra hästarna morgon och kväll ;-)
-Tänk att man mitt i eländet känner sig glad och nästan hoppfull...?
Ja, fång är ett elände, så även om hovböld låter otäckt blir det inte lika långvarigt.
SvaraRaderaJag undrar när nu fången drabbat både Saga och Kajsa i samma by .... om fång är vanligare idag än det var förut? Jag minns inte att någon häst i min hemby hade fång under min uppväxt, trots att det säkert fanns 30 arbetshästar i byn, hästar som jobbade hårt varje dag. Bara en undring,........... men ingen tröst för de hästar som drabbas av sjukdom.
Håller tummarna för att Saga ........ och Kajsa blir "fit for fight" snaart igen!
Usch vad det är jobbigt med fånghästar. Har själv haft en så jag vet vad det vill säga. Hos oss var det det motsatta, veterinären misstänkte att det var hovböld och opererade utan att hitta något. Långt senare konstaterade han att det var fång. Tänk vad mycket lidande vi alla hade blivit besparade om vi fått rätt diagnos från början.
SvaraRadera