måndag 26 oktober 2009

Tiden, vägen och själen


Var tar tiden vägen? Min tid ligger efter vägen. Med aktiva barn på landsbygden, 3,8 mil till skola och affär, 4,1 mil till företaget/campingen och föreningsmänniska, ja då blir det mil efter mil... Ibland känner jag att jag bara vill vara, hemma, utan tider att passa.

Det ligger nog en hel del i skrönan om indianerna som åkte flyg över USA för att ta emot någon form av utmärkelse i Vita Huset. När indianerna landade i Washington så satte man sig ner på flygplatsen. Mannen som tog emot dom på flygplatsen för vidare färd blev orolig eftersom man hade ett tidsschema och tider att passa. När mannen frågade indianerna varför man satt ner så svarade indianerna: - Vi väntar in själen.

Nu har jag det ganska bra eftersom jag ofta kan planera min och familjens tid och visst händer det att jag fodrar djuren och mockar när dom andra sover. Men ibland när hjulen snurrat på mer än vanligt så känner jag ett behov av att vänta in själen...

1 kommentar:

  1. Det är nog inte alls dumt.Det där med att vänta in sin själ.Lite då och då, så den inte hamnar på efterkälken.

    SvaraRadera