Mina Hedemorahöns, foto Carolina ErikssonHär på gården har vi haft en massa hormonstinna handjur men oftast blir dom aldrig så "dryga" som man hört andra prata om eftersom dom oftast uppfostras av sin artfränder. Men i sommar har vi haft en inlånad surrogat-höna till en kycklingkull. Eftersom kycklingarna var lite sjuka när dom kom ville jag inte blanda dom med mina övriga höns, därför fick dom bo i en egen bur på gräsmattan. I denna kycklingkull blev det en hön- och en tuppkyckling. Dessa två kycklingar har nu flyttat in i hönsburen och hönan har flyttat tillbaka till grannen. Kycklingarna har kommit väl in i flocken och där har det inte varit några problem men mot folk. Denna ungtupp biter/pickar i stövlar och byxben så fort han kommer åt. Hans beteende är helt klart "skeft".
Samma sak händer ofta med med flasklamm som tas från flocken, därför brukar vi alltid låta lammen gå kvar i flocken och mata flasklammen i hagen och gärna vid deras mamma om det är möjligt.
Det man lär sig när man håller på med djur är att hur man än gör så blir det oftast bäst när djuren själva uppfostrar varandra på deras egna villkor.
Håller helt med dig om att djurens naturliga uppfostran är bäst Har själv draghjälp nu av dotterns hund Som på ett ögonblick får min odåga till hund att förstå och skärpa till sig Det som jag lagt ner massor av tid på att lära honom och utan att nå,någon särskild stor framgång,
SvaraRaderaSå jag är glad så länge han är här och ger mig snabbverkande assistans med Biggles uppfostran..Inger