Vems natur?

Är näckrosornas tid förbi?

 

Den här veckan har det blivit en hel del tankar runt ikring hur vi tar vara på vår jord -den vi ärvde!  I ett av mina uppdrag/arbeten har jag bla som uppgift att värna om naturen och miljön. En tanke som slagit mig är -Hur kan vi med berått mod fortfarande skövla vår natur när vi vet att det tar flera tusen år att läka de sår vi skapar nu?

I min barndoms by där min pappa och min syster nu bor planeras det för torvbrytning, så nära som 200-250 meter från vissa av husen i byn. Många tankar hinner människorna tänka och många är förtvivlade.
Vad blir framtiden för byn och dess boende?
Vem känner landsbygdens lugn och tystnad när maskinerna går dygnet om under barmarksperioden?
Vem känner att luft och vatten är rent när tvätten på tork och vattnet i bäcken är brunt?
Vem vill meta när ingenting nappar?

När man funderar över så pass stora ingrepp på natur, djur och människors liv måste man se till att man vet vad som påverkas. Kan man inte säkert säga vad som sker i förlängningen bör man avstå.
Att vara emot utveckling och förändring är en sak men att vara dum och inte lära av tidigare misstag är oförlåtligt!