Brevet

Håller som bäst på med årets SAM-ansökan (EU-stöd till jordbruk) och ansökan om hotade husdjursraser (gutefåren). SAM-ansökan skickar man in via internet men ansökan för hotade husdjursraser ska skickas in via brev. Båda ansökningarna ska vara inne 31 mars, dvs på torsdag.
Eftersom jag vet hur det varit tidigare år (sista minuten) så gjorde jag i stort sett klar ansökan som skulle skickas in via brev redan för en månad sedan men eftersom jag hade ett ? så skickade jag inte iväg det då. Först kom det ena och sen det andra och sen.... och gjorde att ansökan inte blev klar. I morse gjorde jag klart och la brevet på postlådan så att lantbrevbäraren skulle ta med sig det -då bör brevet vara framme i Jönköping på torsdag. Tyvärr hade jag inga frimärken hemma men det är ju inga problem, det är bara att skriva en lapp och lägga med samt pengar i en påse så fixar brevbärarn det. Döm om min förvåning då jag öppnar påsen med min post och mitt brev som ska till Jordbruksverket ramlar ut, frankerat och klart! Förmodar att brevbärarn satt i andra tankar...
Helt plötsligt hade min planering gått åt skogen!  Nu återstod ju hur jag skulle få mitt brev med posten dvs hur kommer mitt brev in till Bjurholm och där läggas på gula lådan? Tänk, tänk, tänk. 38 km enkel väg känns faktiskt slöseri med miljö och tid, men måste man, så måste man. Ringde min syster för att beklaga mig. Hon tyckte att det borde finnas nå´n som ändå skulle iväg. Tänk, tänk, tänk. Jo, mycket riktigt -skolbussen! Så jag körde 3 km till Ms mamma där jag blev bjuden på kaffe och M som kör skolbussen plockade upp mitt brev och la det på gula lådan i Bjurholm. Fort varé gjort!

Det här är landsbygden i ett nötskal, -glest med service men hjälpsamma grannar!